Vad driver dig i ditt skapande?
En kombination av rädsla och nyfikenhet. Att komma i kontakt med någon utanför mig själv. Kanske också en strävan efter makt över andra människor, eller en balans och ett möjligt samspel som en bot mot upplevd isolering och maktlöshet. Men också sökandet efter igenkänning i den andre och upptäckten av något begripligt i det hotfulla och främmande. Allt detta, och en viktig estetisk dimension som både är ett självändamål och ett försök att skapa mening som inte bara är rationell. Lust; som snickarens eller jordbrukarens. Att dynamiskt samverka med trävirket, jorden eller människorna. Ett försök att göra musik av bilderna, ljuden och tiden, rytmen. Den evigt skiftande flod som är livet.
Dina filmer visar människor i olika samhällen, olika öden, men finns det någon gemensam nämnare, något gemensamt budskap i dina filmer som du vill lyfta fram?
Människan. Det är den gemensamma nämnaren. Men om det finns ett budskap i detta vet jag inte. Det får betraktaren avgöra. Det som driver mig är inte att sprida ett evangelium. Kanske handlar det om att skapa något som slår an mot min känsla för livet. Att på detta vis bekräfta en mer eller mindre närvarande och påtaglig upplevelse av tillvarons djupare innehåll. Det ligger en oerhörd tillfredställelse i att sedan vara med om att en främmande betraktare ibland verkar dela den upplevelsen.
Hur ser du på dokumentärfilmens roll i samhället, varför är den viktig?
Trots alla problem med finansiering, ofta bristfällig teknik och många inneboende etiska och praktiska dilemman så verkar det finnas stor lust att både se och göra dokumentärer. Jag föreställer mig att det bl.a. beror på att många vill lära känna det dom upplever som verkligheten, och att dom då ofta i positiv mening skiljer ut dokumentären från fiktionen, som har andra problem och fördelar. Dokumentären har också fördelen av att kunna göras med relativt enkla medel och stor omedelbarhet, i direkt kontakt med en pågående verklighet. Fiktionen är mer tungrodd och släpar ofta efter verkligheten på ett annat sätt. Jag slås också av att en tålmodig dokumentärmakare då och då får uppleva att verkligheten överträffar de vildaste fantasier, som i fiktionssammanhang inte ens skulle vara trovärdiga. Det finns helt enkelt många anledningar till att fiktionsfilmer inte sällan marknadsförs som ”based on a true story” eller som ”dokudrama”.
Mikael Wiström , juli 2020
